Tuesday, March 07, 2006

Häng med till Venezuela

Jag är just hemkommen från Venezuela och tänkte lägga ut mina intryck från landet. De kommer nya texter de närmaste dagarna.

Jag noterar söndagen den 26 februari 2006 i Caracas, huvudstaden i Venezuela:

Under de tidiga morgontimmarna lyssnade jag på radio. Man vaknar ju alltid så onödigt tidigt efter en flygresa över Atlanten.
Eftersom detta är mitt första besök här, så blir alla intryck speciella. I jämförelse med andra latinamerikanska länder, så framstår radion här som rätt seriös musikaliskt sett. Kvalitén på utbudet är hög. Men jag hörde inga nyhetssändningar eller knappast några talade inslag alls. Men det är klart att en söndagsmorgon inte är fylld av talad information på andra håll heller. Bilden som ges genom den valda musiken är att man har ett oproblematiskt förhållande till den stora grannen i norr. Man blandar friskt inhemska artister med de nordamerikanska och de venezuelanska musikanterna och sångare är väl så bra.

Under de kommande dagarna så ska jag försöka uppfatta om det som står här nedan, som inhämtats hemma, är rätt och riktigt. Eller om annat är viktigare.

Venezuela har en karismatisk ledare i Hugo Chavez som i någon mening är svaret på decennier av korruption, maktmissbruk och sociala orättvisor. Under lång tid så har klyftorna i samhället vuxit. Det finns enorma skillnader mellan den lilla rika eliten, som äger fastigheter i Miami och Vermount, äger egna flygplan och ägnar sig åt en enorm överkonsumtion.

På den andra sidan av samhället finns fattiga som bor i slummiga områden runt städerna. Grupper som ingen på allvar brytt sig om på senare år före Chavez.

Chavez har helt klart fått inspiration från Kuba. Och det är självklart att fattiga människor i Venezuela tycker om att regeringen satsar på alfabetiseringskampanjer, att
11000 kubanska läkare arbetar i fattiga områden och att behandlingen är gratis. Vem skulle inte vara för sådant? Och vem skulle inte starkt stödja att det skapas matsalar för fattiga barn och kvinnor som får 2 lagade mål om dagen gratis?

Detta leder till att regeringen har en stor popularitet i de fattiga områdena. Samtidigt finns inga tendenser till ett totalitärt styre i likhet med det kubanska. De kubanska kvarterskommiterna, CDR, har sin motsvarighet i missiones i Venezuela, men de är inte kontrollerande på samma sätt. Kvalificerade bedömare menar också att Chavez inte har någon genomtänkt ideologi. I stället är han en oerhörd retoriker som spontant kastar ur sig lite vad som helst. En ledare med stora men inte genomtänkta ambitioner.

Hugo Chavez är från början militär . Han blev känd på ett nationellt plan genom ett försök till militär kupp i början av nittiotalet. Han greps och sattes i fängelse, men blev snart frisläppt.

År 1998 blev så Chavez vald till president. Tanken var att ta itu med de sociala orättvisorna.

Den tiden så var traditionella politiska krafter inklusive vänstern emot honom. Den politiska oppositionen växte och strejk utbröt bland oljearbetarna 2002. Chavez införde undantagslagar, eftersom det handlade om landets väl och ve. Det gick så långt att BNP gick ner till minus.

Chavez sparkade många av arbetarna, liksom fackliga ledare och dessutom oljeindustrins management. I och med detta så tog staten över. Då fick Chavez kontroll över en synnerligen viktig del av ekonomin.

Nästa försök att störta Chavez kom när delar av oppositionen fick kontakt med delar av militärerna 2004. Det blev en statskupp som nästan lyckades. Processen avslutades med en folkomröstning som Chavez vann. Han visade sig ha stöd av dels folk från de fattiga förorterna och lojala militära förband fritog honom.

Oppositionen, inklusive fackliga ledare och andra flydde snabbt undan.
Amerikanerna förnekade inblandning, men de kände till kuppförsöket i förväg. De var raska i att välsigna den förmodat nya regeringen, liksom några europeiska stater.

Konsekvensen av detta blev att Chavez stärkt kom tillbaka och att oppositionsledare flyttade utomlands. Därpå så genomfördes en folkomröstning om Chavez, som han vann och alltså stärkta sin position ytterligare.

I december 2005 i parlamentsvalen drog sig oppositionen helt tillbaka. Nu har Chavez anhängare majoritet i bägge kamrar. Detta är viktigt eftersom bland annat domare och andra viktiga poster i samhället tillsätts den vägen.

Chavez kontrollerar media, via statliga TV och radiostationer. Varje söndag har han sin egen TV show.

Oppositionens misstag har lett till att Chavez legalt fått nästan alla maktmedel i sin hand. Nu finns inga checks and balances, alltså fungerande kontrollmyndigheter som är oberoende av den exekutiva makten.

Chavez har inte tillskansat sig makt för personliga syften, men mycket är nu koncentrerat till honom. Det utvecklas en stor byråkrati. I denna finns gott om militär. Ja, man kan tala om en militarisering av statsapparaten. Få beslut fattas utan att Chavez själv är med.

Hugo Chavez är kanske en ny Peron, knappast varken kommunist eller socialdemokrat. Ledaren är tämligen grabbig. En kille som folk gärna vill ta en öl med och inte en traditionell Caudillo.

Hans politiska tänkande är präglat av den militära bakgrunden och har klara korporativa tendenser. Harmonisk relationer eftersträvans och han tror inte på klasskamp.
I detta vill han stärka statens roll.

Det har beslutats kring lag om en jordreform och sålunda har man exproprierat storgodsmark som legat i träda. Den ska ersättas till marknadsvärde.

I den internationella politiken så aspirerar Chavez på rollen som Fidel Castro spelade ibland förut. han har ambitionen att tala för jordens fördömda och uppträder med tredjevärldsförslag i FN. Det handlar om antiimperialism, antiamerikanism och att skapa fonder för fattiga.
För tillfället så aspirerar man på en plats i säkerhetsrådet, vilket ser ut att krönas med framgång.

Chavez vill få till en Karibisk och latinamerikansk oljegemenskap. Därför så levereras olja till fattiga länder med stor rabatt.

Det ska byggas en ny struktur i politiken oberoende av USA. Man tror på regionala starka oberoende strukturer.

Chavez vill först och främst spela sin roll och kan slänga ur sig vad som helst. Det finns ingen riktigt teoretisk grundval. Känslan är dock för fattiga och mot stormaktsfasoner. Men folk lyssnar.

Den kritik som finns mot honom är:
1. Allt sker uppifrån
Den sociala revolutionen är helt organiserad uppifrån.

2. Personer som inte är anhängare tillåts inte utnyttja det som bjuds ut till människor inom systemet.

3. Demokratin i landet är endast formell. Venezuela står högt på listor över korruptionsindex. Och nu är oppositionen obefintlig. Det finns kritiker, men inga effektivt organiserade. Ett högerparti,
Primer justicia, består av yngre personer och är nyliberalt.

Om ekonomin i landet kan mycket sägas. Först bör konstateras att Chavez inte är ekonom. Ofantliga oljeintäkter finns på plussidan. Men man har ingen genomtänkt strategi för hur dessa ska användas. Visst har man mycket sociala projekt som finansieras den vägen. Samtidigt bygger man en stor byråkrati. Chavez angriper inte alls marknadsekonomin.
Tvärtom uppmuntrar han internationella investeringar.

Andra länders syn på Venezuela
För USA är Venezuela en nagel i ögat. Speciellt stödet till Fidel Castro, som via Chavez nu kommit ur den akuta ekonomiska krisen i Kuba.

Chavez retorik och förslag leder inte alltid till förtjusning i grannländerna men man är inte antagonistiskt emot. Det handlar om en oljediplomati. Länderna i området vill alltså gärna ha billig olja och dämpar därför en del tänkbar kritik.

Colombia är ett särfall. Både presidenten och den största gerillan är positiva till Chavez. I gränstrakterna mellan länderna förekommer smuggling av både vapen och narkotika. Chavez lyckas inte stoppa detta, trots att ingen egentligen tror att han inte vill det och trots att Colombias inre situation är ett problem i sammanhanget. Men de båda länderna behöver varandra sinsemellan.

USA bedriver för närvarande en intensiv verksamhet för att isolera Chavez. Strategin är att man stödjer olika delar av det civila samhället. Bland annat Sumate är en NGO som arbetar för demokrati. Enligt omdömesgilla bedömare var de insyltade i kuppförsöket mot Chavez.

Ett sätt att attackera detta från regeringens sida är att det antagits en lag om att det är straffbart att ta emot pengar från utlandet. Och Sumate är legoknektar för USA enligt Chavez .

Chavez fruktar för en amerikansk invasion av Venezuela. Därför så har man byggt upp parallella milisstrukturer. 1-2 miljoner man ska förses med vapen. Dock har amerikanerna hittills lyckats stoppa vapenexporten från bland andra Spanien till Venezuela.

USA har själva ett speciellt beroende, eftersom 17 procent av den inköpta oljan kommer från Venezuela. Chavez har flera gånger hotat att skära av leveranserna.

Venezuela har trätt in i Merco Sur, den latinamerikanska ekonomiska unionen. Detta har man gjort av politiska skäl och inte egentligen ekonomiska. Basen är den bolivariska visionen om integration i Latinamerika.

2 Comments:

Anonymous Jonas Ryberg said...

Alltså, det du skriver här är väldigt bra, en nyanserad bild av Hugo Chavez. Men varför ser då din artikel i AiP så helt annorlunda ut? Där framställs han som diktator? Även om personfokuseringen är väldigt koncentrerad till Chavez så är systemet demokratiskt, det kan ingen förneka. Socialdemokraterna bör stödja Chavez, men inte villkorslöst.

7:39 AM  
Blogger Thérèse said...

Intressant skrivet , jag reste själv runt i Venezuela för 2.5 år sen och pratade med folk om Chavez och fick höra både hård kritik och översvallande beröm. Såg också hans berömda TVprogram Allo Presidente några gånger. Finns ju faktiskt att se på nätet också äve om jag aldrig har tittat

4:14 PM  

Post a Comment

<< Home