Monday, February 27, 2006

SRF Stockholms och Gotlands län

Jag är mycket optimistisk inför Synskadades Riksförbund, SRF i Stockhoms och Gotlands läns möjligheter och har bestämt mig för att prioritera mitt arbete inom distriktet före den roll jag haft på nationell nivå, alltså i Riksförbundet. Detta för att satsa framåt och för att det är intressant och kul att arbeta för ett väl fungerande SRF Stockholms och Gotlands län.

SRF i Stockholms och Gotlands län strävar på olika sätt ständigt efter att påverka politiker och tjänstemän i för oss viktiga intressefrågor. Det är alltid lätt att känna en viss frustration. Vi kämpar på med färdtjänst,
rehabilitering och vår informationssituation. Och när man ser tillbaka några år, så upptäcks lätt att det har vi gjort länge nu. Vidare kommer vi att ständigt få tampas med sådant. Vi har ett informations- och ett orienteringshandikapp. Samhället utvecklas och vi måste hänga med. Ständigt hotas vi av att planeringen inte görs utifrån våra utgångspunkter. Vi kommer att få hänga i kring transport, miljö och information, det är vår uppgift helt enkelt.
I många år har länets handikapprörelse diskuterat med landstinget om
att ta fram en ny modell för samverkan. I december 2004 beslutade SLL, Stockholms läns landsting, om en sådan samverkansmodell.
Under 2005 har denna samverkan med Stockholms läns landsting
intensi­fierats. Vi har efter bästa förmåga deltagit och därigenom
kunnat påverka landstinget inom landstingsstyrelsen, Beställare Vård,
färdtjänsten, Storstockholms lokaltrafik och Waxholmsbolaget.
Tillgänglighetsfrågorna påverkades via Locum liksom kulturfrågorna via Kulturnämnden.
Det kommer att finnas många fler frågor att ta tag i under de år som
kommer. Vi kommer att behöva arbeta och utveckla våra relationer till en del privata företag också. Kvarstår gör dock behovet av ett ordentligt, långvarigt och strategiskt påverkansarbete.
Det andra benet inom SRF är att vi är en mötesplats för synskadade.
En möjlighet att hantera sin egen situation genom sociala kontakter
av olika slag. Därför ordnar vi en hel del anpassad verksamhet riktad
direkt till synskadade som annars kan vara svår, eller omöjlig, att delta
i på annat håll. Och vi skulle kunna öka på denna verksamhet om vi
mer tillämpade principer om självkostnadspriser. Tanken är att man får
verksamheten anpassad, men inte gratis. På så sätt skulle resurserna
kunna räcka mycket längre.
SRF Stockholms och Gotlands län producerar information till
synskadade i form av dels en taltidning, Läns och Riksnytt, dels en
skriven tidning, Vår Synpunkt. Under året har prenumeranterna
erbjudits Läns och Riksnytt även på Daisy. Vid årets slut var det ca
200 prenumeranter. I längden tror ja dock inte på att vi ska producera
Läns och Riksnytt i mer än ett format. Kassetterna är på väg ut, men vi kan ännu inte byta till Daisy rakt av. Alla har inte Daisyspelare än. Jag tror också att vi borde söka mer finansiering av vår synpunkt via
annonsering och förbundet borde ha en pressekreterare för den
information som vi behöver få ut i media utanför våra egna led.
Året 2005 präglades inom SRF i stort av uppstädningen efter den skandal kring lägenhetsfördelning inom IRIS som drogs fram av journalister i TV.
Det var en chock för många SRF-are att detta skulle drabba förbundet och dyningar efter detta är inte helt borta än. Sålunda genomfördes en
etikutredning, vars förslag kommer att genomföras under den nära
framtiden.
SRF Stockholms och Gotlands län genomför själv en intern utredning som pekar på en rad förändringar och förbättringar för att på olika sätt
utveckla vårt arbete. Bland annat så borde vi utveckla vårt sätt att
planera inför kommande år. Höstmötet kan med fördel läggas tidigare under hösten. Vi kan diskutera alla möjliga uppslag i utskottsform och sedan rösta snatt om vilka förslag som ombuden tycker är bäst. Och sedan får styrelsen se till att genomföra de förslag som vunnit störst stöd på representantskapsmötet.

Vi måste strukturera om vårt sätt att arbeta både på distriktet och i
lokalföreningarna. Nu handlar det om att vända den neråtgående trenden vad antalet medlemmar anbelangar. Det håller inte att fortsätta att rätt passivt se på när antalet medlemmar minskar. En ur min synpunkt rimlig målsättning vore att 20 procent av de tänkbara medlemmarna också blir medlemmar.

Jag inser att vi nog behöver ändra en del i vårt sätt att värva medlemmar för att uppnå detta. En ide som ständigt finns i organisationen är att försöka tillämpa erfarenheter från privatföretag. Och i detta fall, så kanske man skulle fundera på hur företag som har behov av effektiva kundregister faktiskt bär sig åt.
Som du ser, så finns det mycket att ta tag i och det är både intressant och spännande.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home