Thursday, February 16, 2006

Latinamerikas vänstervåg ska väl inte bara bli ett varumärke

Fru talman!
För ungefär en månad sedan stod jag, en varm söndagskväll, utanför Hotel San Francisco i Santiago de Chile. In på scen, alldeles framför mig, klev en rörd Michelle Bachelet fram. Alla distrikt i landet hade hon vunnit – för det här var på valvakans kväll – utom ett. Farhågor om att den latinamerikanska machismon skulle spela henne ett spratt på slutet hade kommit på skam. De manliga vänsterväljarna svek inte.
Hon sade: Livet har inte varit så lätt för mig, men vem har sagt att livet ska vara lätt. Det har det verkligen inte varit. Hon blev torterad, fängslad och hindrad i sin professionella karriär under Pinochets militärdiktatur. Hon tvingades också i landsflykt under en period. Hon sade: Jag tänker bli en chilensk president för alla chilenare, även dem som inte röstade på mig.
Fru talman!
Latinamerika är en kontinent som flera gånger har haft vågor av entusiasm, framtidshopp och förhoppningar. Man har hoppats på en social och ekonomisk utveckling. Latinamerikaner har hoppats på okorrumperade ledare och frihetshjältar som fortsätter att vara frihetshjältar och inte när de kommit till köttgrytorna ägnat sig åt att skaffa pengar på bankkonton här och var.
En av de vågor av förhoppningar som kom för 45 år sedan var den kubanska revolutionen. Vi kan se det fortfarande i hur Che Guevara numera är en popikon, ett varumärke. Man kan köpa T-tröjor och strumpor som det står Che Guevara på. Man kan köpa nästan vad som helst som det står Che Guevara på, och det gäller i stora delar av världen.
En tidigare våg av förhoppningar knöts till Juan Perón, som ju var ledare i Argentina en gång i tiden, och kanske framför allt till hans fru Eva Perón, eller Evita, som musikalen kom att heta. Madonna har på scen, film och på skiva med stor framgång och mycket lukrativt sjungit att Argentina inte ska gråta för henne.
Nu öppnas återigen ett möjligheternas fönster för förhoppningar i den latinamerikanska kontinenten. Bolivia har fått den förste indianske presidenten. Uruguay har en vänsterregering. I Brasilien finns en vänsterregering. Kanske får både Peru och Mexiko snart vänsterregeringar.
I Venezuela finns en ledare som heter Hugo Chávez. Han är uppenbarligen demokratiskt vald. Han är karismatisk, och han har stora ambitioner. Han har enorma ekonomiska resurser genom den olja som finns. Mexiko och Brasilien fungerar bra just nu makroekonomiskt. Inom Chile har man utvecklat relationer till nya handelspartner. Det är de stora handelspartnerna inom Asien och EU och inte bara de traditionellt amerikanska.
I sammanhanget ska vi inte glömma det jag började med. I Chile har man fått den första latinamerikanska kvinnliga presidenten.
Fru talman!
Historien är inte ödesbestämd. Latinamerika kan mycket väl gå en lysande utveckling till mötes med en utveckling av demokrati och de sociala förhållandena. Det kan grundas på en framgångsrik ekonomi. Men det finns några saker som hotar detta. Det är framför allt två saker som jag skulle vilja nämna.
Det första är de traditionella högerdiktaturerna. Sådana har det varit många. På senare år kan vi till exempel komma ihåg generalerna i Argentina som föll genom kriget om Malvinas eller Falklandskriget, eller Stroessner som förstörde Paraguay under så lång tid. Det kan mycket väl komma flera sådana diktaturer.
Ett annat hot mot den latinamerikanska utvecklingen är den ”vänster”-diktatur som finns på Kuba. Man bör vara medveten om att det finns åtminstone två sidor.
Den första sidan är att Fidel Castro har ett betydande stöd i Latinamerika och tredje världen och också på sina håll i Europa. Han har det kanske inte för att man gillar hans system men för att man gillar att han faktiskt är en person som protesterar mot amerikansk utrikespolitik och USA:s politik.
Den andra sidan är att det inte är något snack om att Kuba är en diktatur. Kuba är ekonomiskt misskött. På Kuba finns det inte yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. Det finns inte oberoende medier. Det finns inte ett oberoende rättsväsen. Mänskliga rättigheter respekteras inte.
Det är viktigt att vara sofistikerad nog att man kan vara både emot den faktiska situationen på Kuba men samtidigt vara emot det amerikanska embargot. Den här sofistikeringen att man faktiskt kan tänka två tankar samtidigt är väldigt viktigt. Det är viktigt för oss européer, men framför allt är det viktigt för latinamerikanerna.
Det är viktigt bland annat om man ska undvika att den här vågen av förhoppningar återigen ska svikas. Då måste man kunna komma undan både högerhotet och vänsterhotet. Det är viktigt om inte den här vågen av förhoppningar återigen ska sluta med att det på sin höjd blir tjusiga varumärken, en trevlig musikal eller en trevlig film så småningom utan att det i stället blir en utveckling för de latinamerikanska folken.
Fru talman!
Jag var inbjuden till Chile. Jag upplevde presidentvalets sista vecka. Jag stod innanför avspärrningarna som fanns utanför Hotel San Francisco. Jag kunde höra entusiasmen hos hundratusentals santiagobor och chilenare som var väldigt glada över att man nu hade fått en demokratiskt vald kvinnlig president.
Många vinkade med bilder av Salvador Allende. Det finns naturligtvis en linje från den regim i Chile som så brutalt störtades den 11 september 1973 till Michelle Bachelet. Men det är inte så enkelt. Salvador Allendes regering lyckades trots goda intentioner faktiskt inte genomföra det man ville. Att bestämma varför är inte så enkelt. En taxichaufför sade till mig: Men allt förstördes av högern och USA. Det är en bild. Det finns flera bilder.
Fru talman!
Jag är demokratisk socialist i Sverige. Jag är naturligtvis väldigt glad och välkomnar att på demokratisk väg har nu demokratiska socialister kommit till makten i Latinamerika. Om det är någonting jag kan önska dem är det att de som grund för den politiska och sociala utveckling som jag är säker på att de vill uppnå får en fungerande social marknadsekonomi som bas.

GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman!
Jag är mycket glad att Kaj Nordquist har så stort intresse för Latinamerika. Det är bra att vi har stor bredd inom utrikesutskottet.
Jag är också väldigt glad att Kaj Nordquist mycket tydligt tog avstånd från Castros Kuba och konstaterade att den typen av diktaturer kan vi inte acceptera. Jag delar också Kaj Nordquists uppfattning när det gäller embargot. Det är ingenting som har hållit kvar Castro så bra vid makten som just embargot. Den typen av isolering som man har ägnat sig åt är kontraproduktiv. Man ska ha ett utbyte och ett affärsutbyte för att kunna bryta diktaturer. Men man ska vara tydlig mot regimen.
Vad tänker Kaj Nordquist som demokratisk socialist göra för att minska risken så att några av de nya regimerna i Latinamerika inte ska gå Castros väg? Det var någon av de nytillträdda presidenterna som – jag tror att det var han med indianskt påbrå – som sade att det första besök han ska göra är hos Castro. Han uppfattar Kuba som något slags ideal.
Vad tänker Kaj Nordquist göra för att förhindra att det blir en spridning av kommunismen?

KAJ NORDQUIST (s) replik:
Fru talman!
Något som är väldigt viktigt i sammanhanget är att bland annat vi socialdemokrater var med och tog initiativ till ett seminarium om situationen på Kuba förra veckan som blev ganska uppmärksammat i medierna. Det är viktig del av det att vi är med och vill diskutera den faktiska situationen som den är nu, det vill säga med sina negativa sidor, och inte för att det finns några få positiva, utan för att vi ska dra fram de negativa.
För oss känns det väldigt viktigt att på olika sätt presentera att det finns ett alternativ till den auktoritära kommunistiska variant som finns på Kuba. Det finns demokratiska socialister. Socialistinternationalen är väldigt stark i Latinamerika. Jag hoppas att vi genom den på olika sätt kan presentera det. Det är viktigt för oss att stå för detta.
Dessa nya ledare, inklusive Morales, är folkvalda. De är demokratiskt valda. Det innebär också att vi utgår från att de kommer att göra saker som har stöd av deras folk och inte kommer att köra över deras folk och fiffla med det demokratiska. Även om jag känner mig mycket tveksam till Chávez på olika sätt har han trots allt vunnit val åtta gånger i rad. Han är definitivt demokratiskt vald.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home