Thursday, February 09, 2006

1 procent i bistånd i år

Sveriges Riksdag anslår 1 procent i bistånd år 2006 på förslag av vår socialdemokratiska regering. Med den sammansättning som nu finns i riksdagen var detta beslut inte svårt att ta.

Vi socialdemokrater fortsätter att driva på i EU för att förändra orättvisa handelsregler och minska jordbrukssubventionerna, och vi vågar driva kvinnors rättigheter i internationella sammanhang. Vår internationella politik har sedan länge lett till att Sverige är en respekterad röst för rättvisa och ofta lyfts upp som ett föredöme i internationella sammanhang. Ofta prisar människor klokheten i att säkerhet inte bara kan byggas med militära medel, utan att solidaritet mellan folk är en hörnsten för minskande konflikter, utveckling och demokrati.

Även om EU:s medlemsstater, liksom andra industriländer, har accepterat målet att 0,7% ska gå till bistånd på relativt kort sikt, så är det dock endast 4 EU-länder som faktiskt uppfyller de kraven. Två av dem är de nordiska länderna, Danmark och Sverige. Dessa två stater bryr sig alltså mer om fredlig samexistens än de flesta andra. Sett i detta ljus känns det minst sagt märkligt att Danmark nu hamnat i sådana svårigheter med en del krafter i muslimska länder.

Om olyckan dock skulle vara framme och en borgerlig seger i valet 2006 blir fallet. Vad händer då?

Det är sannolikt på gränsen till helt visst att Sveriges röst för världens fattiga kraftigt försvagas. Med en moderatledd regering skulle vi tvingas ta av oss ledartröjan. Jag vet det, eftersom i moderaternas motförslag till vår budget för 2006 föreslogs dramatiska neddragningar av det svenska biståndet på nära 8 miljarder kronor i jämförelse med regeringens förslag och dessutom är moderaterna öppna för att använda biståndspengar till militära insatser och terroristbekämpning. Då betyder det att världens fattiga mister en stark allierad vid Världsbankens möten, i förhandlingar inom WTO och inom EU och FN.

Finns det några skäl att inte tro att det är moderaterna som bestämmer i denna fråga, som i de flesta andra inom högerpakten? Var ska de åtta miljarderna tas? Är det från kampen mot hiv/aids eller är det från katastrofstöd till humanitära kriser som man ska ta pengarna? Eller ska de tas från kampen för att stärka kvinnors rättigheter eller i arbetet för att få alla barn att gå i skolan?

Man kan bara stilla be om att de forna biståndsivrarna på andra sidan blockgränsen, Kd och Fp, inte släpper målet om en procent av BNI i bistånd bara för att få delta i fotograferingen av icke genomförda bad i högerpaktens badtunnor eller plåtande i diverse villaområden. Man kan ju undra om de är emot att människor ska komma ur svälten och få en möjlighet till utveckling för alla?

För mig som är aktiv socialdemokrat är det naturligt att föra vidare den svenska traditionen att arbeta för utveckling och för internationell solidaritet mellan länder och människor världen över. Därför är det så bra att vi under 2006 åter anslå 1 procent av BNI till bistånd. Och för den som vill att detta även i fortsättningen ska vara den svenska linjen blir det inte svårt att välja sedel vid valurnorna i höst. Varför ska man hoppas på att högerpakten skulle kunna ändra sig och därigenom bli bättre i frågan, när man kan fortsätta en framgångsrik politik istället.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home